De hade skruvat upp en TV-apparat precis bredvid entren till våningen där IT-avdelningen satt. Ingen visste riktigt vad som skulle visas på den – eller, det fanns ju självklart folk i organisationen som visste och hade en plan, men tills dess den planen iscensattes hängde TV:n där, oanvänd.
“Tills den här faktiskt börjar användas kan vi ju experimentera lite,” tänkte jag, och kopplade in en Raspberry Pi jag hade som ändå låg oanvänd och satte den att visa en webbsida med statistik från några av de webappar som vi driftade på avdelningen. Mest som en kul grej, det var siffror vi ändå redan kände till, men nu i form av en snygg auto-uppdaterande graf. Ett temporärt påskägg tills dess TV:ns avsedda content kom i bruk – min gissning var att det skulle bli nån powerpoint med motiverande citat och siffror på hur bra det går för företaget.
Sen hände något jag inte riktigt förutsett. Folk började lära sig hur graferna såg ut. Lugnt om morgnarna, sedan stadigt ökande fram till lunch, en liten dipp, och sedan fullt ös hela eftermiddagen tills arbetsdagen var slut. Inte bara utvecklare, utan även product management, supportpersonal, och annat folk som vanligtvis inte grävde ner sig i driftsdetaljer. Det började höras kommentarer från olika håll i stil med “titta nu är många inne och jobbar,” eller “oj, lugn morgon det var idag.”
Och en tisdagsförmiddag var plötsligt graferna inte alls som vanligt. En incident fick graferna att gå i taket, och alla blev direkt medvetna om detta så fort de klev in på kontoret på morgonen. Även de som inte vanligen var med i incident-kanalerna kunde se direkt så fort de öppnade dörren att något inte var som vanligt.
En kort liten historia om människors förmåga att se och tolka mönster. Vi utvecklare är vana vid observabilitet och skärmar med grafer och statistik, men det visar sig att det finns en fördel att sträcka konceptet längre ut i organisationen.
Vill du ha Peter Hamberg som kollega? passa på nu! Kontaka Johan: [email protected] för mer info.
