Att sitta på kontor och mata in instruktioner som sedan matas in i en dator och genererar ett resultat är något som dåtidens kodare och nutidens utvecklare har gemensamt. Men där slutar nog likheterna. Citerus konsult Ola Rende har tagit sig en tillbakablick på yrket kodare och reflekterar över vad som skiljer kodaren och utvecklaren åt.
Human computers och hålkort
I tidernas begynnelse, eller i alla fall datorålderns begynnelse, fanns det ett yrke som på engelska kallades “human computers”. Dessa kontorsarbetare hade som arbetsuppgift att utföra beräkningar på data och sedan omvandla det till ett format som kunde användas av andra yrkesgrupper. Med tiden tillkom även yrkesgruppen “coder” eller (fritt översatt) “kodare”. Dessa arbetade med att översätta program skrivna på papper av akademiker av olika slag till hålkort. Hålkorten matades in i jättelika, långsamma, energikrävande och enormt dyra stordatorer som efter moget övervägande genererade ett resultat.
Inga krav på på kreativitet och analytisk förmåga
På sina håll lever bilden av dessa tidigare kodare kvar, inte i hur vi använder datorer men hur vi utför våra jobb. En kodare behövde inte tänka så mycket på vad han eller hon producerade, utan behövde bara manuellt omvandla information till hål i ett papperskort. Självklart var noggrannhet av högsta vikt, då hål som hamnade fel i bästa fall ledde till felaktiga resultat men i värsta fall till fysiska skador på maskinerna. Andra egenskaper, såsom kreativitet eller analytisk förmåga, var mindre viktiga.
Förfinad teknik med nya produkter
Om vi hoppar framåt i tiden till dagens värld så sitter jag, också, på ett kontor och skriver instruktioner som sedan matas in i en dator och genererar ett resultat. Men där tar nog likheterna slut. I stort sett all teknik som användes under stordatortiden har förfinats, utvecklats och ersatts flera gånger om sedan dess och jag bär nu i min ficka runt på en dator med flera tusen gånger processorkraften av en stordator. Vi kallar dom numera dock inte ens för datorer utan telefoner. Vilket i sin tur ger en fingervisning om hur allestädes närvarande datorer har blivit i vår samtid.
Kodare måste bli utvecklare
Vi arbetar i en drastiskt annorlunda bransch idag. Datorer och framför allt deras mjukvara har gått från att vara något som hanterades av personer i vita labbrockar bakom stängda dörrar till att vara en kritisk del av affären eller till med vara affären själv. Som yrkesmänniskor som skapar mjukvaran som driver affärerna, kan vi inte längre bete oss som kodare. Vi måste bli utvecklare.
Som utvecklare bör vi kunna:
- diskutera med mjukvarans användare i syfte att upptäcka önskemål om ny funktionalitet och förbättringar
- omvandla användarnas önskemål till konkreta utvecklingsuppgifter
- utforma och implementera automatiserade testfall
- assistera vid manuell testning
- sätta upp system för automatiska byggen, tester och driftsättning
- analysera och förbättra användargränssnittens användarupplevelse (UI/UX)
- dokumentera processer och mjukvara
- diskutera, analysera och förbättra arbetssättet
- utbilda och vidareutbilda andra utvecklare
- och sist, men inte minst, skriva kod
Färdigheter som tar tid att samla på sig
Vid denna punkt känner du kanske den obehagliga känslan av Impostor Syndrome* komma krypande. Till dig kan jag bara säga: Ta det lugnt! Det här är inga förmågor jag skulle förvänta mig någon att ha färdigutvecklade på dag 1 av sin utvecklarkarriär. Det är snarare färdigheter vi samlar på oss och utvecklar under hela karriären. Jag tycker dock det är en bra måttstock att jämföra sig mot när man funderar över vilka ansvarsområden en utvecklare bör ha.
Helhetssyn
Jag kan sammanfatta ovanstående lista över färdigheter med ett ord: helhetssyn. Som utvecklare bör våra arbetsuppgifter inte längre betraktas som att omvandla formler till hålkort utan som ett mångfacetterat arbete som utgör en kritisk länk i den långa kedja som ingår i utvecklingen av en produkt.
* https://en.wikipedia.org/wiki/Impostor_syndrome
