Förlåt mig, jag har syndat! Jag har gjort hemska misstag och begått oförlåtliga synder. Synder som är jämförbara med en polis som kör rattfull, en brandman som är pyroman och kanske till och med lika illa som en SL-anställd som ställer sig till vänster i rulltrappan. Det är dessutom samma gamla misstag som tidigare.
Jag har skrivit affärslogik utan några automatiska tester, jag har genererat “setters” för att det kanske kan vara bra att ha i framtiden, jag har prioriterat kortsiktiga deadlines framför att skriva läsbar kod och jag har rentav använt det ökända copy-paste-pattern. Allt detta trots att jag vet att det kommer generera svårförklarliga buggar och kod som är omöjlig att förvalta.
Så, varför gör vi på detta vis?
Jag skriver vi eftersom jag är övertygad om att du som läser detta också tenderar att till och från falla i de kortsiktiga fällorna. Om du hör till den promille som faktiskt inte behöver ta åt dig så är det bara att gratulera (förresten så kan du väl höra av dig så bokar jag in dig på en arbetsintervju).
Svaret på ovanstående fråga är många gånger formella eller informella deadlines som “måste” hållas. Ett tajt tidsschema till nästa release, kod som behöver checkas in före sprint-demon eller kanske ett barn som behöver hämtas på dagis. Även andra anledningar kan självklart spela in såsom dålig arbetsmiljö, föråldrade verktyg, allmän lättja eller bristande motivation. Oavsett orsak så är det lätt att sådana faktorer genererar slarv och kortsiktighet. Denna kortsiktighet kommer dock att slå tillbaka och det hårt. Hårdare än om du bitit ihop och gjort rätt från början.
Nu menar jag inte att du ska lämna kvar ditt barn på dagis och istället skriva automatiska tester hela natten, utan bara att du ska göra ditt bästa. Jobba så långt du hinner, gör det rätt och fortsätt därefter nästa dag. Kryp till korset och erkänn att du helt enkelt inte hann klart. I det långa loppet kommer både du, dina kollegor och din arbetsgivare eller uppdragsgivare att vinna på det.
Vad håller dig från att synda?
Det faktum att jag ibland suttit i projekt där jag (nästan) presterat som en av de där enpromillesmänniskorna får mig att fundera. Hur kommer det sig att man syndar mindre i vissa projekt än andra? Jag gjorde en ytterst ovetenskaplig undersökning bland några kollegor och svaren varierade. För någon var det att sitta i ett spännande och utmanande projekt med nya tekniker som gjorde att hon alltid tenderade att prestera på topp. En annan påpekade att det viktigaste för honom var att jobba inom en domän där han gjorde verklig skillnad för människor medan en tredje tryckte på att realistiska deadlines var viktigt. Personen i fråga ansåg sig göra ett dåligt jobb under stress.
För min egen del heter svaren fåfänga och övervakning. Storebror behöver hålla uppsikt över mig. Vet jag att någon kontrollerar, läser och är beroende av mitt arbete kommer jag också att prestera bättre. Jag vill helt enkelt inte att någon ska se vilken slarvig utvecklare jag är och irriteras över mina lättvindiga genvägar. Den gemensamma faktorn för mina projekt där jag gjort väldigt mycket rätt från början är också att vi antingen har parprogrammerat eller att vi använt oss av kodgranskning. Sedan jag blev medveten om detta så försöker jag därför alltid arbeta i en omgivning där man pratar mycket om kod, lösningar och arkitektur gemensamt.
Ta ett steg i rätt riktning!
Oavsett vad som är din stora motivator till att prestera som en enpromillesmänniska så uppmanar jag dig att söka dig till just den typen av miljö. Alternativt att du aktivt arbetar för att påverka din nuvarande omgivning i en riktning som får dig att prestera på en högre nivå. Det kommer nämligen både du och din omgivning att tjäna på. I mina ögon är nämligen ett av de största sveken du kan göra mot dig själv, och i förlängningen även mot din arbetsgivare – att slarva bort din talang. Och det är precis det som händer om du inte har de förutsättningar som du fungerar bäst i.
