Åsikterna i denna artikel är mina egna och representerar inte Citerus åsikter.
Nu när året 2022 är slut och året 2023 står för dörren så passar det bra att reflektera över det som varit, det som kommer och det som kanske aldrig kommer att ske. Tittar jag tillbaka på året som gått så började jag året som anställd på ett fintech-bolag för att i början på hösten återvända till Citerus där jag tidigare tillbringat 6 fina år. Efter en kortare tids inhopp i elbilsbranschen så gick jag under november ut på föräldraledighet. Tiden som jag spenderat med familjen har gett mig en hel del tid att tänka och reflektera, och utfallet av detta har jag samlat ihop under sex rubriker nedan. Enjoy!
Årets mest förvånande lärdom
Man lär så länge man lever. Men man vet aldrig vad man kan komma att lära sig härnäst. För mig blev årets mest förvånande lärdom en om “hex editing” eller manuell redigering av binärfiler. Det hela började med att jag spelade spelet Mutant: Year Zero skapat av den Göteborgs-baserade spelstudion Bearded Ladies Consulting.
Jag uppskattade spelet väldigt mycket, förutom ett litet hörn: det är ett ganska rejält obalanserat spel. Efter att ha frustrerats av orättvisa bakhåll och ständig resursbrist så fick jag för mig att kolla om jag kunde jämna ut oddsen lite i min fördel. Jag började rota runt i spelets filer men hittade inget särskilt intressant bortsett från några konfigurationsfiler. En av konfigurationsfilerna pekade dock mot den mapp som innehöll alla sparfiler och där i hittade jag mina egna sparfiler. Jag öppnade upp en av dem men märkte att den innehöll binärdata. Jag var på väg att släppa det vid den här punkten men bestämde mig istället för att prova att öppna filen i en hexeditor. Jag laddade ner gratisprogrammet wxHexEditor för Linux och upptäckte till min glädje att filen var välstrukturerad, med struct-liknande data ordnat efter nycklar och värden. Med lite sökande och jämförelser av siffrorna jag kunde se i spelets GUI så hittade jag de platser i binärdatat där värdena för spelets valuta visades och kunde redigera dem för att ge mina spelarkaraktärer en välbehövlig boost och efter det var spelet (iaf för min egen del) betydligt lättare att uppskatta.
Denna nya förmåga kom väl till pass för andra spel också, och det har varit väldigt spännande att rota runt i binärfiler och försöka lista ut hur dom är strukturerade och vad som kan ändras för att ge det väntade resultatet. Varje programs filer blir som ett eget litet pussel som behöver lösas, precis som den arkeologi vi ibland måste göra för att förstå oss på legacykod.
Årets sämsta råd
“Du borde lära dig om krypto-utveckling. Det kommer leda till väldigt mycket jobb framöver.” Detta råd fick jag i mitten av året. Efter det har kollapserna avlöst varandra på kryptomarknaden. Och det är inte heller några “naturliga” kollapser orsakade av stark konkurrens, utan fall efter fall av bedrägerier, fusk, pyramidspel samt ren och skär inkompetens. Men även om jag med välvilja tolkar rådet som en uppmaning att lära mig utveckla blockchain-applikationer så är det fortfarande ett ganska klart fall av en “lösning som saknar ett problem”. Blockchain har även visat sig vara en teknik som vid storskalig användning formligen slukar elektricitet motsvarande massiva mängder hushålls förbrukning, vilket inte heller är en bra idé när elpriserna runt om i världen ökat så mycket att människor har svårt att bekosta uppvärmningen av sina egna hem. (Och innan du frågar: ja, jag känner till proof-of-stake och nej, det är inte en bra idé heller.)
Nej, inte heller år 2023 kommer jag att investera min tid i att lära mig utveckla krypto- eller blockchaintekniker. Jag kommer snarare att göra det motsatta: aktivt uppmana kollegor och kunder att undvika allt vad krypto och blockchain heter. För om du tror att du behöver blockchain idag… varför inte bara implementera en vanlig audit trail?
Årets obekväma sanning
De senaste 10 månaderna har vi sett företag efter företag skära ner på personal för att minska kostnader och täcka upp för bortfallet av billigt riskkapital för att absorbera kostnader. På hemmaplan har vi sett till synes orubbliga fintech-jättar kapa tjänster för att täcka upp för rusande kreditförluster. Alltför många företag har följt Silicon Valley’s mantra: bli stor först, bli lönsam senare. Resultatet har blivit ständigt svällande headcounts, där man i vissa fall till och med börjat tumma på kvaliteten på anställningarna för att nå sina tillväxt-OKR:er.
Nu när allting ställts på sitt huvud och OKR:erna börjat handla om hur man kan maximera minskningen av anställda istället för motsatsen så börjar en obekväm fråga ställas med ökande frekvens: behöver vi verkligen så många anställda för att driva vår verksamhet?
Tittar vi på IT-avdelningarna så är nog svaret ofta nekande. I många fall har tveksamma satsningar genomförts, där företag investerat både kapital och personal i projekt med otydliga mål och slapphänt styrning. Ett typiskt exempel är team vars uppgift är att bygga och underhålla verktyg, typiskt infrastrukturrelaterade verktyg, för företag vars storlek inte alls motiverar sådana investeringar. Den tydligaste lösningen här är att skyndsamt identifiera motsvarande öppna eller proprietära verktyg och migrera till dom.
En annan orsak till överdimensionerade företag är olämpliga och missriktade incitament som belönar chefer utifrån hur många underlydande dom har istället för hur väl deras team eller avdelningar bidrar till företagets affär. Detta är ett svårare problem att lösa, eftersom det orsakas av företagets grundläggande värderingar och modeller för belöningar och karriärstegar. Men givet det nya ekonomiska klimatet är det hög tid att se över även grundläggande värderingar i företagen, att ta lärdomar från det som Lean-rörelsen länge predikat: hållbar tillväxt, tajta feedback-loopar och beslut backade av data istället för magkänsla.
Nästa års viktigaste fokus
“Pengar är billiga just nu” sade en kollega till mig en gång i tiden. Och så har det varit under en period på över 10 år, eller hela min yrkesverksamma tid. Pengar, i form av riskkapital, lån och crowdsourcing, har funnits i överflöd. Riskkapitalbolag har formligen kastat pengar på alla möjliga affärsidéer och företag… även dom där man kanske borde ha tagit ett steg tillbaka och ifrågasatt om idén någonsin skulle kunna generera en rimlig return-on-investment. Detta maniska tillstånd gick så långt att professionella tyckare började ifrågasätta lean-principerna såsom dom lades fram i Eric Ries bok Lean Startup: varför skulle man bygga ett företag kring koncept som marknadsundersökningar, ständiga förbättringar och stabil lönsamhet när man istället kan växa så fort som bara möjligt och täcka upp förlusterna med mer riskkapital?
Det nya ekonomiska klimatet vi befinner oss i kräver nya värderingar. Jag förutspår att effektivisering och kostnadsminskningar kommer att bli nästa års viktigaste fokus. När företagen har sagt upp så mycket personal som dom klarar av (utan att bli som Twitter) så återstår att titta på de övriga kostnaderna. Kontorsytorna lär fortsätta minska, för även om många företagare (och märkligt nog ofta företagare i fastighetsbranschen…) fortsätter att basunera ut vikten av de fysiska mötena och innovationen som bara kan ske när alla anställda jobbar 8-17 måndag till fredag på ett och samma kontor så är den ekonomiska verkligheten snarare att man kan spara stora pengar på att hålla sig med mindre kontor och arbeta på hybridbasis.
En annan kostnad som många företag har sett mellan fingrarna på under party-åren är molntjänster. Här kan vi som utvecklare göra mycket för att minska kostnaderna. Hur många gånger har du inte sett hur relativt enkla optimeringar och lågt hängande frukter ignorerats och kompenserats med biffigare instanser? Hur många bolag har inte sparat de senaste 90 dagarnas loggar för alla tjänster trots att utvecklare oftast bara tittat på den senaste veckans loggar? Hur många gånger har inte arkitekter beslutat att spara data i stora text-blobbar istället för att spara precis dom värden som behövs och lagra dom i komprimerade kolumner?
Här finns det mycket jobb att göra och ju tidigare jobbet görs, desto mer uthålliga kan företagen göras. Och just uthållighet kommer att bli ett nyckelord i den kommande recessionen.
Nästa års största tekniska genombrott
WebAssembly kommer slutligen att lösa sin integration med DOM:en och bli en fullvärdig ersättare till Javascript för frontendutveckling… okej, det här kommer nog tyvärr inte att ske (än), men man får väl lov att drömma?
Årets bästa Ikaros-gestaltning
Elon Musk.
***
Med allt detta sagt så tror jag inte att det nya året för med sig omen som tyder på en stundande kollaps. Snarare så ser jag detta som en möjlighet för både riskkapitalbranschen och techbranschen att dra lärdom av den dopade marknad som varat så pass länge och erkänna den för den anomali den faktiskt var och att se den nya tid som ligger framför oss som en återgång till ett normalläge. Vi människor är inte, trots att vi kanske ofta bär på den vanföreställningen, rationellt tänkande varelser, och ju tidigare vi kan erkänna det faktumet, desto större möjlighet har vi att tillsätta en nypa hållbarhetstänkande och försiktighet i vårt beslutsfattande.
